okej, jag skriver ett sista inlägg för ikväll. ska lägga mig och titta på jackass och allt som kommer efter det, men först måste jag bara säga att:

TOKIO HOTEL KOMMER TILL STHLM DEN 4 APRIL!!!!!!!!!!!!! Jag höll helt jävla ärligt på att DÖ när jag fick veta det. Jag fick tårar i ögonen och började skaka! Det är inte 100% säkert att dom kommer hit, men nu finns det iallafall hopp! Måste in och kolla varje dag om det är bestämt för då ska jag beställa biljetter! JAG MÅSTE DIT.. om dom dvs kommer hit. Men om dom gör det, så ska jag dit med min EVA =D WIIIIE fuck vad kul det kmr bli isf.. jaja, ska alltså börja spara pengar så jag har råd at åka om dom kommer hit. Jag är så lycklig nu. tacktacktack gud.

Aja, nu är det dags att börja kika så jag inte missar hela programmet!

Lots of love from ida

just nu så är jag ensammast i världen. och jag har definitivt ondast i världen också. det är så synd om mig.

Ja, ungefär så känner jag mig. Inte ens en hel dag har gått och jag håller på dö av tristess. kan man det ens? jag tror fan det för det är vad jag håller på att göra. Kommer antagligen komma massa med inlägg domhär dagarna för jag kommer inte ha mycket att göra. så det kommer nog komma inlägg som domhär, helt onödiga. men jag vill iallafall berätta för er att jag känner mig mycket bättre än igår. Jag kan nästan sätta mig upp själv och det är en bra nyhet. verkar som att vi kommer kunna åka upp till mormor och morfar efter allt. känns skönt. man träffar ju dom inte så ofta nu, och dom kan ju faktiskt dö när som helst så man vill träffa dom så fort man kan.

Sen vill jag berätta för er att av att sitta/ligga såhär hela dagen, så får man jävligt ont i röven. Det kanske låter lite komiskt men det är faktiskt inte så roligt. Den dunkar.. nivet som när man sitter i samma ställning för länge när man åker bil eller buss eller något sånt. Den typ domnar bort men gör fortfarande ont. Asknepigt är det. Sedan att jag har ont i ryggen gör inget särskilt mkt bättre. Vågar inte röra mig för mkt för jag är så himla rädd att det ska göra ont. Hmm.. har ju som tur är mina smärtstillande tabletter som är lite starkare än vanlig alvedon. Utan den hade jag nog haft betydligt mycket ondare!

Är dock väldigt ledsen för nu lär det inte bli nått Storuman dethär lovet. Alla ska ju upp til hemavan över nyår, och det är nog inte så smart om jag följer med dit, då finns ju risken att jag blir dålig igen. Och om jag inte ska följa med dit vet jag inte om det känns lönt att åka til Storuman överhuvudtaget, då hinner jag väl knappt vara där något och då blir det bara massa onödig bilåkning för ryggen vilket inte kommer vara skönt. Jag får åka upp dit nån helg när jag har blivit bättre, eller så får dom komma ner till mig. Känns tråkigt att inte få träffa dom något, men sånt är livet ibland. jag måste leva med det helt enkelt, hur jobbigt det än är. nej usch, nu kommer tårarna, jag måste sluta tänka på det.

Ursäkta mig lite, jag är lite känslig när det gäller mina vänner i Storuman. Men dom betyder så himla mycket för mig och att träffa dom så lite som jag gör är en plåga varje dag. det märks nog inte men jag är aldrig hel, en del av mig går alltid runt och är hur ledsen som heöst, även fast jag är duktig på att dölja det så är det så. Många vet inte hur det är att ha bästa kompisar som bor över fyrtio mil ifrån en. Det tar på en.. jaja. bara att göra det bästa av situationen nu, ska skrika på någon som får komma och he på oc åt mig.

Lots of love from ida

blev inget bloggande igår tyvärr.. jag slutade nämligen på akuten. Hmz, kanske ska berätta för er hur allting började. Jag va på skolan, åkte hem med mamma och pappa, käkade mat, tog på mig understället och gjorde mig redo för backen. Tog på mig täckbyxorna sedan skulle jag böja mig ner och spänna pjäxorna. Den första gick bra, det är bara lite trögt att spänna dom såhär första gången, sen andra, så sa det bara pang i ryggen, så kände det som att nån stack en kniv rakt in i ryggen på mig. Ställde mig upp och skrek, pappa förstog på en gång vare va så han och daniel fick nästan bära mig till min säng. Det gjorde så jävla ont, ni kan inte ana.. det var den värsta smärtan jag har varit med om, kunde inte röra på mig överhuvudtaget, det enda jag kunde röra var armarna och det kändes som att jag hde blivit förlamad. hur hemskt som helst. som tur var, eller det kanske man inte kan säga, men pappa har ju bra erfarenhet av ryggskott så han visste ju hur vi skulle göra och sånt. Han ringde till Anders, våran naprapat som jag vart hos tidigare, och han sa att vi skulle upp på akuten. Så då fick vi ringa ambulansen, kanske ¨låter mesigt, men jag kunde förfan inte röra mig, hur skulle jag då kunna sätta mig i bilen som? Dom kom iaf, och vi fick med nöd och näppe upp mig på båren, så följde pappa med mig i amublansen, så kom vi upp på sjukan och fick vara där typ fyra timmar. Träffade massa sköterskor och en doktor som skulle undersöka mig. Så var jag tvungen att sätta mig upp, sen ställa mig. och det gjorde så jävla ont så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen , jag bara stog och grät tårarna bara sprutade, det gjorde så jävla ont. Men ändå går det bättre att stå upp än att sitta. Sen skulle jag ju också sitta så han kunde kolla reflexer åsånt. Som tur var så är det inget som har gått sönder i mig. Det är ju ett ryggskott men av den bra varianten. Bara muskler som har dragit ihop och klämmer nerver. Så det var ju bra, att det inte var något med disken eller nått. Mjaa, sen kom mamma också, då hjälpte dom mig på toan, sen när vi skulle hem hade jag fått massa smärtstillande åså, så det gick ganska bra att komma in i bilen, fick ligga i baksätet hela vägen hem. Sen kom vi hem, och jag gick in oh la mig. Idag känns det faktiskt mycket bättre, känner mig mer rörlig, men det gör fortfarande ont som satan så fort jag försöker flytta på beckenet. förjävligt.. så jag måste ha hjälp upp ur sängen, hjälp att gå osv. hjälp med allt. asjobbigt. Denhär veckan blir kul. Ligga i sängen hela dagarna. så typiskt nu när det blir jul och allt. Jaja finns inte så mkt att göra åt. Har ju som tur är pappas bärbara som jag kan ha i sängen, så jag är inte helt isolerad :P Nu måste jags kriva till  nåra lärare..

ni får uppdatering sen om hur jag mår :)

Lots of love from ida