just nu så är jag ensammast i världen. och jag har definitivt ondast i världen också. det är så synd om mig.

Ja, ungefär så känner jag mig. Inte ens en hel dag har gått och jag håller på dö av tristess. kan man det ens? jag tror fan det för det är vad jag håller på att göra. Kommer antagligen komma massa med inlägg domhär dagarna för jag kommer inte ha mycket att göra. så det kommer nog komma inlägg som domhär, helt onödiga. men jag vill iallafall berätta för er att jag känner mig mycket bättre än igår. Jag kan nästan sätta mig upp själv och det är en bra nyhet. verkar som att vi kommer kunna åka upp till mormor och morfar efter allt. känns skönt. man träffar ju dom inte så ofta nu, och dom kan ju faktiskt dö när som helst så man vill träffa dom så fort man kan.

Sen vill jag berätta för er att av att sitta/ligga såhär hela dagen, så får man jävligt ont i röven. Det kanske låter lite komiskt men det är faktiskt inte så roligt. Den dunkar.. nivet som när man sitter i samma ställning för länge när man åker bil eller buss eller något sånt. Den typ domnar bort men gör fortfarande ont. Asknepigt är det. Sedan att jag har ont i ryggen gör inget särskilt mkt bättre. Vågar inte röra mig för mkt för jag är så himla rädd att det ska göra ont. Hmm.. har ju som tur är mina smärtstillande tabletter som är lite starkare än vanlig alvedon. Utan den hade jag nog haft betydligt mycket ondare!

Är dock väldigt ledsen för nu lär det inte bli nått Storuman dethär lovet. Alla ska ju upp til hemavan över nyår, och det är nog inte så smart om jag följer med dit, då finns ju risken att jag blir dålig igen. Och om jag inte ska följa med dit vet jag inte om det känns lönt att åka til Storuman överhuvudtaget, då hinner jag väl knappt vara där något och då blir det bara massa onödig bilåkning för ryggen vilket inte kommer vara skönt. Jag får åka upp dit nån helg när jag har blivit bättre, eller så får dom komma ner till mig. Känns tråkigt att inte få träffa dom något, men sånt är livet ibland. jag måste leva med det helt enkelt, hur jobbigt det än är. nej usch, nu kommer tårarna, jag måste sluta tänka på det.

Ursäkta mig lite, jag är lite känslig när det gäller mina vänner i Storuman. Men dom betyder så himla mycket för mig och att träffa dom så lite som jag gör är en plåga varje dag. det märks nog inte men jag är aldrig hel, en del av mig går alltid runt och är hur ledsen som heöst, även fast jag är duktig på att dölja det så är det så. Många vet inte hur det är att ha bästa kompisar som bor över fyrtio mil ifrån en. Det tar på en.. jaja. bara att göra det bästa av situationen nu, ska skrika på någon som får komma och he på oc åt mig.

Lots of love from ida

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

okej, blev inte inaktivt så länge xP haha, men skulle bara säga att nu byter jag bloggisch. (igen :D) är som sagt så less på denna.   har inte fixat designen å de på den andra än, men det kommer så småningom.   ni är nu välkomna till http://idaaakebr...

hallååå bloggen. lite inaktivt nu dårå, kommer det bli framöver också i think. ska byta över till blogg.se för känner att det är trist på denhär och då har jag ingen skrivarglöd. men ja, ska be pappa fixa photoshop på denhär datorn, så att jag kan fi...

jaa, så har man klarat av den första riktiga dagen men vanligt schema. har gått väldigt bra faktiskt, och jag tror att det kommer bli skitbra framöver också.   mjaa, det har ju inte hunnit hända så mkt mer idag, eftersom skolan tar upp den största de...

well well, sitter och småfryse och känner lukten av pannkaka från köket och känner hungern börja stiga. har varit i skolan hela dagen, slutade vid fyra. haft en massa information om olika saker och så. skit tråkigt, men vad gör man inte.   har också ...

yeeah, hemma från det lilla lägret med klassen nu. eller ja, har vart det ett tag men jag har inte orkat slagit igång datorn. har badat, as skönt, sett lite tv och så. var väldigt roligt därute, paddlade kanot, spelade brännboll, fotboll, nattslinga,...